Undersökning

För att fastställa om man har glaukom görs en rad olika undersökningar, ofta görs samtliga undersökningar vid ett och samma tillfälle. De flesta som genomgår undersökningarna tycker inte att gör ont och de flesta upplever att det är relativt enkelt att medverka i undersökningarna. Nedan beskriver vi de vanligaste momenten som ingår vid en glaukomutredning.

Anamnestagning

Läkaren börjar med att ställa en rad frågor om din allmänna hälsa, hur du upplever din synförmåga, om du haft besvär med ögonen tidigare. Detta kallas för anamnes.

Synskärpan kontrolleras

Här ombeds du att läsa bokstäver på en tavla på liknande sätt som du kanske gjort hos optikern.

Perimetri – undersökning av synfältet

En perimetriundersökning görs för att undersöka ditt synfält. Synfältet motsvarar den del av rummet du ser när du tittar rakt fram och i sidled. Synfältets kapacitet beror bl.a. på hur intakt synnerven är. Vid tidiga skador märker man inte själv skadan då det andra ögat kompenserar för synbortfallet på det mest skadade ögat.

Tonometri – ögontryckmätning

Ögontrycket mäts med en så kallad tonometer och trycket anges i milimeter kvicksilver. Ett förhöjt ögontryck anses vara en av riskfaktorerna för att utveckla glaukom. Det finns många varianter av tonometer men vanligast är att man sitter ned mitt emot doktorn, ögat lokalbedövas med en ögondroppe och därefter lutas ett instrument lätt mot ögat och ögontrycket kan avläsas.

Undersökning av ögonbotten

Ögonbotten undersöks genom att läkaren lyser in i ögat
och tittar på ögonbotten. Det är framförallt synnervshuvudet
man undersöker för att se om glaukomskada föreligger eller ej. Vanligen fotograferas ögonbotten, och därmed synnervshuvudet. Genom att regelbundet undersöka synnervshuvudet kan man följa förloppet.

Denna webbplats är avsedd för patienter, anhöriga och allmänheten.

Granskad/ändrad:

2010-05-16

Granskare:

gunilla.mickelsson@pfizer.com