En ögonundersökning för att upptäcka glaukom omfattar allra först en intervju där frågor ställs om den generella hälsan och om tidigare ögonbesvär. Synskärpan provas och ögontrycket mäts.
När ögontrycket mäts får man först en droppe bedövningsmedel på ögats yta och härefter sker själva mätningen. Bedövningsdroppen kan svida några sekunder, men själva mätningen av ögontrycket är snabb, smärtfri och pålitlig.
Eftersom glaukom leder till en skada på synnerven är just undersökningen av synnerven mycket viktig. Ögonläkaren kan ofta upptäcka att synnerven är skadad innan patienten har märkt någonting. Synnerven undersöks genom att ögonläkaren med ett oftalmoskop, s k ögonspegel, ser in på ögonbotten och bedömer synnervshuvudet. Ibland ges pupillvidgande ögondroppar före denna undersökning, vilket innebär att man kan se suddigt ett par timmar efter undersökningen innan effekten av dropparna har avtaget. Synnerven kan även fotograferas eller avbildas med datorinstrument.
Synfältsundersökningen är ett annat viktigt test för att avgöra om synnerven är skadad. Synfältet testas vanligen med en datorstyrd utrustning, s k perimeter, där ögats förmåga att upptäcka ljuspunkter på en skärm testas. Utredningen av en eventuell synnervsskada kan därmed fastställas.
Perimetri och bedömning av synnerven är de två viktigaste undersökningarna för att upptäcka om man har glaukom eller inte. De är också viktiga för att kunna följa sjukdomens utveckling.